Ett stort tack och historien bakom!

Till att börja med vill jag tacka för alla era fina kommentarer och lyckoönskningar som ni har lämnat här på bloggen sedan jag berättat att jag är gravid. Det gör mig jätteglad att ni är så många som läser här och det gör mig peppad inför dessa intensiva veckor av förberedelse som jag och sambon nu har framför oss! Tack så otroligt mycket! 🙂

Jag kommer självklart att fortsätta med min matlagning och bomba er med en massa nya recept på diverse god mat även i fortsättningen, en även givetvis hålla er uppdaterade om vad som händer i graviditeten och skriva nya inlägg så snart jag kan 🙂

Många av er blev givetvis förvånade över att jag inte har upptäckt att jag är gravid förrän förra fredagen. Som jag skrivit är det flera omständigheter som bidragit till detta och jag tänkte räta ut lite
frågetecken för er så kanske det blir en aning lättare att förstå.

Till att börja med har jag haft problem med vikten till och från under hela min uppväxt. Detta har lett till att jag för drygt 10 år sedan gjorde en magsäcksoperation där jag tappade åtskilliga kilon. Innan operationen förlorade jag min mens vid viktuppgången.
Eftersom jag ökat en del i vikt under det senaste halvåret (inte så konstigt kanske…) och mensen försvann i samma veva så trodde jag självklart att det var av samma anledning som tidigare. Min plan var därför att börja ta tag i vikten istället för att kolla om jag var gravid. Nu i efterhand kan det ju kännas som att jag var rätt korkad… Nåväl…

Jag och Andreas har pratat om att vi ville skaffa barn och jag har därför inte skyddat mig under det senaste året. Det fick hända när det hände, så att säga (vilket det också gjorde, med besked!).

En annan anledning till att jag inte reflekterade över att jag var gravid var att jag varit gravid en gång tidigare, men då satt i en sits som gjorde att ett barn inte hade fungerat i mitt liv. Under den graviditeten mådde jag riktigt pest! Jag spydde varje morgon, hade jätteont i brösten och helt enorma humörsvängningar. Inget av dessa symptom har visat
sig sedan jag blev gravid denna gång. Inte heller trötthet eller liknande, så jag har varit icke ont anande.

Runt jul började jag successivt få ondare och ondare i en ljumske. Jag gick till både sjukgymnast och läkare och båda var överens: jag hade ett brustet muskelfäste. Jag fick värktabletter och vila som ordination.

Jag vilade och vilade och var hemma flera veckor från jobbet eftersom jag inte kunde röra mig mer än till toaletten. Till slut var jag riktigt frusterad och nära att ta till gråten eftersom det aldrig gick över. Andreas började söka på nätet för att se om det fanns några övningar man kunde göra för att hjälpa läkprocessen. När han söker på ”ont i ljumsken” på Google får han upp fem alternativa sidor, varav fyra stycken efterföljs av ordet ”gravid”. När vi läste symptomen för foglossning fanns det inga tvivel. Jag är gravid.

På den vägen är det och på en vecka har jag gått från en panikslagen 31-åring till världens lyckligaste gravida tjej! Att se den lilla parveln på ultraljudet nu i fredags var en helt otrolig upplevelse och nu börjar det kännas på riktigt.


Här är bebisen på bild! Man ser endast huvudet, liggandes i profil, och en liten arm. Mitt lilla underverk! 🙂

Nu ska jag bara njuta av den här korta tiden jag har kvar på graviditeten och försöka förbereda vårt hem så mycket som möjligt på tillökningen 🙂

Jag hoppas att ni har fått, om än inte fullständig förståelse, så åtminstone en liten förklaring till varför jag hamnat i den situation jag hamnat i. Idag är det som sagt ingenting jag deppar över, tvärtom! 🙂

Återkommer snart med ett nytt mumsigt tårtrecept!

Kram Karin

Annonser

Etiketter: , , , , , , , ,

15 svar to “Ett stort tack och historien bakom!”

  1. Må Gott, Åsa Says:

    Hoppsan! G R A T T I S !

    Det måste bli en av de kortaste graviditeter. 🙂

    Jag hade fruktansvärda smärtor pga foglossning och det är inget jag önskar någon.

  2. Emmy Says:

    Du är inte den första som inte förstått att det är en bebis på väg. En kursare till mig åkte i akut med buksmärta och trodde det var blindtarmen. Ett par timmar senare hade hon fått en flicka. Hon hade gått ned en massa i vikt då hon gått med i viktväktarna och trodde ”symtomen” berodde på den nya kosten…
    Det är ju hur spännande som helst i alla fall! En stor fördel är att ni inte behöver vänta så länge på bebisen. Och förbereda sig kan man knappt, höll jag på att säga… Men praktiska saker vill man fixa innan.
    Grattis igen!

  3. Marlene Says:

    Åh vilken fin historia. Det är ju så det ska vara egentligen, man ”får” ett barn och det är den största gåvan man kan få! Själva håller jag och min man på och försöker och försöker men än har det inte blivit något. Jag blir nästan gråtfärdig när jag läser detta! Återigen grattis, och ja, vad kan vara mer passande än ett tårtrecept nu för att fira 🙂

  4. Emma Says:

    Skönt att du har mindre krämpor nu och att foglossningen snart blir bättre! Och vilken fin bild 🙂

  5. Pinglan Says:

    Men, vilken härlig historia! Vad glad jag blir när jag läser om dig! Ett stort grattis och lycka till med allt! Hade själv svårt att bli gravid, men efter första försöket med IVF-behandling blev jag gravid med ”tvillingar”. Det var en enorm lycka. De fyller 12 år i sommar!

  6. Anette Says:

    Grattis. Men snälla, du måste ju ha känt att det var något i magen. Jag födde våran dotter i v. 33 och from v, 17 var det väldans liv och bubbel i magen. Lycka till och hoppas att du hinner fatta innan det är dax.

  7. Linda - Cupcakefluffan Says:

    Så spännande allt det här :-), kan tänka mig att du kanske känner av sparkarna nu när du vet om att du är gravid, men har du känt av några rörelser i magen innan du visste om graviditeten

  8. Milla Says:

    Grattis va skoj 🙂 min förra graviditet upptäcktes oxå sent pga olika omständigheter, åt tex mini piller som tagit bort min mens 1 1/2 år tidigare, mådde aldrig illa lr så, hade mina vanliga kläder osv. han va gravid i 10 veckor innan den lille kom haha lycka till nu 🙂

  9. Noelle Says:

    Ojojoj, grattiiis! Men jag hoppas att du tar tag i din vikt när barnet kommit. Alla barn vill se sin mamma frisk och kry!

  10. Noelle Says:

    Du kan tillexempel börja med att dra ner en aning på portionerna, du ska se att du vänjer dig snabbt. 🙂

  11. Juniphé Says:

    Åh Gud så roligt! Men så tråkigt samtidigt att du ”gått miste” om så många härliga veckor. Hoppas allt löper på som det ska och att ni snart har en varm och gossig liten bebbe att kramas med. Antar att ni får fullt upp nu med att ansöka om föräldraledighet etc. men jösses så kul!

    Din trogna bloggläserska Kristina (fast jag skriver sällan/aldrig en kommentar) 😉

  12. Martina Says:

    Vilken historia! Kul, grattis!!

  13. Tessan Says:

    Stort GRATTIS till er =) Kram ”Bebislängtan82” på familjeliv

  14. Trini Says:

    Otrolig historia, tack för att du delat med dig av den! All lycka med babyn!
    Fantastiskt!

Lämna ett avtryck och gör mig glad :-)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: