Dagens Selma – Selma är kändis!

Jag berättade ju för er att Östgöta Correspondenten vad här för ett tag sedan och gjorde ett reportage om mig och Selma och vår, något ovanliga, historia.
Idag publicerades artikeln i tidningen så givetvis köpte vi ett exemplar för att spara till Selma när hon blir större.

Såhär stod det i artikeln:

”Karin hade varit sjukskriven i flera månader för sin smärtande ljumske. Läkarbesöken avlöste varandra, men ingen förstod varför hon hade så ont. Till slut blev sambon så frustrerad att han sökte svaret på internet.

Då trillade myntet ner – Karin var gravid. Åtta veckor senare föddes Selma.

Sju veckor gammal ligger lilla Selma hopkurad i sin vagn. Hon sover gott iklädd mammas gamla sparkdräkt med texten ”gullegrisen”, grymtar till ibland, men är än så länge lyckligt ovetande om vilken uppståndelse hon orsakade för ungefär fyra månader sedan. Hennes föräldrar hade nämligen inte en aning om att hon låg i magen förrän graviditeten hade pågått i 33 veckor. Det gör Selma snäppet mer unik än alla andra bebisar.

– Ja det är ju helt sjukt egentligen. Jag har alltid varit den som har sagt att man inte kan gå runt och vara gravid utan att veta om det. Men det får jag ju äta upp nu (skratt).

Vi träffar Karin Toftling och Selma i den ombonade lägenheten på Tolefors gård i Linköping. Hit flyttade Karin och sambon Andreas, som är på jobbet när vi kommer på besök, för ett och ett halvt år sedan. De bor i en av gårdens flyglar och har härliga grönområden runt husknuten. Här finns det gott om utrymme för utomhuslek när Selma vuxit till sig lite.

– Jag och Andreas hade väl småpratat om barn, men inte försökt aktivt och vi tänkte kanske att vi skulle flytta till hus först. Dessutom gjorde jag en abort för många år sedan och när jag och en tidigare pojkvän försökte bli gravida så gick det inte. Därför hade jag känslan av att jag inte kunde bli gravid igen och det spelade också in. Men det kunde jag ju visst, säger hon och tittar ömt på den lilla varelsen som kom som en ordentlig, men väldigt välkommen överraskning den 3 april i år.

Hur de kunde missa graviditeten så länge? Ja, det kan låta som ett mysterium. Det fanns ju faktiskt en hel del som tydde på att Karin var gravid.

– Ja, det fanns hur många tecken som helst. Hade jag samlat ihop alla under tiden så hade jag nog insett, men det gjorde jag aldrig.

Förutom att ljumsken smärtade försvann mensen, hon gick upp en hel del i vikt, det bökade lite i magen och så fick hon dille på lakritspengar.

– Jag minns en gång i höstas när jag och Andreas var och handlade. När vi gick förbi godishyllan hittade jag påsar med lakritspengar och kunde absolut inte gå förbi. Jag slängde ner säkert tio påsar i vagnen och då sa Andreas på skoj ”är du gravid eller?”. Det är ju komiskt så här i efterhand.

I julas fick Karin plötsligt fruktansvärt ont i ljumsken. Hon kunde knappt ta sig upp för trappan till sovrummet och att ta sig upp ur sängen var en ren pina. Hon gick till läkaren som konstaterade att hon hade en muskelbristning. Hon ordinerades vila och blev sjukskriven från jobbet som förskollärare. Att sköta jobbet med lyft, lek och allt vad det innebär var omöjligt.

– Jag hade precis fått nya uppdrag på jobbet och blivit arbetsledare, dessutom skulle jag vidareutbilda mig. Men det gick helt enkelt inte, i stället gick jag hos sjukgymnast och till läkaren varje gång jag behövde förlängd sjukskrivning. Det var fruktansvärt frustrerande att ha så ont och ingenting hjälpte.

Berättade du för läkaren att mensen försvunnit?

– Nej det gjorde jag inte. Alltså, det var ingenting jag ens tänkte på. Man går ju inte till läkaren och klagar på ljumsken och säger ”förresten, jag får inte min mens längre”. Det hör ju liksom inte ihop. Eller, nu förstår jag ju att det gjorde det, men det är inte det första man tänker på. Det borde ju ha kommit massa andra tecken först, tyckte jag.

I februari hade det gått två månader sedan hon blev sjukskriven. Smärtan var fortfarande olidlig och till slut tog sambon sökverktyget google till hjälp. När han sökte på ”ont i ljumsken” och ögnade igenom resultaten försvann alla tvivel.

– Det kom upp fem resultat och fyra av dem efterföljdes av ”gravid”. När han läste symptomen för foglossning sa han bara ”du är ju gravid”. Då förstod jag direkt att det var så det var. Jag gjorde ett graviditetstest och det var så tydligt det bara kunde bli.

Men så finns det också omständigheter som gjorde att Karin och hennes sambo inte reflekterade över den växande magen.

– Jag har jobbat med min vikt i ganska många år och gjorde en magsäcksoperation för ungefär tio år sedan. När jag gick upp i vikt innan operationen försvann mensen och eftersom jag började gå upp i vikt nu så trodde jag att det berodde på det. Ryckningarna i magen trodde jag var någon form av muskelryckningar, det är först nu jag förstår att det faktiskt var fosterrörelser.

– Nu minns jag att Andreas låg och klappade mig på magen en kväll och sa att jag var så himla spänd, men inte ens då förstod vi (skratt).

Beskedet Karin och Andreas fick den där vinterdagen i februari var minst sagt omtumlande. Det gick en vecka innan de fick tid på mödravården och under den veckan hann det cirkulera en hel del i huvudet.

– Just då hade jag totaltpanik. Jag var livrädd! Jag hade ju inte levt som man bör göra när man är gravid. Jag hade druckit vin på fest och så finns det ju massor med saker man inte få äta. Jag var orolig att bebisen skulle vara skadad.

Väl på plats togs en hel del prover och Karin och Andreas fick se sin bebis som snart skulle vara redo att möta världen, trots att hon bara funnits i deras medvetande i en vecka.

– Det var så häftigt och jag var så otroligt tacksam över att hon var frisk och att allt såg bra ut. Det var ganska enkelt att förstå att jag var gravid, det var svårare att förstå att Selma snart skulle vara här hos oss. Helt plötsligt var jag världens lyckligaste, vi väntade barn.

Nu gällde det bara att hinna med allt som måste fixas inför bebisens ankomst. De flesta föräldrar har nio månader på sig, för Karin och Andreas del blev det knappt sju veckor.

– Vi var tvungna att lösa det, vi hade ju inget val. Jag hade en jättebra barnmorska som förstod att det var lite kris. I stället för den vanliga föräldrakursen hjälpte hon oss med en intensivkurs och gick igenom allt man måste veta. Min syster har tre barn och hon hade mycket vi kunde låna, vår hyresvärd renoverade barnrummet och vagnen köpte vi begagnad på Blocket. Vi hade tur, skulle vi köpt allt nytt hade det blivit väldigt mycket pengar på en gång.

Omgivningen tog nyheten bra, även om Karin förstås fick den inte helt oväntade frågan ”hur gick det till”, ett antal gånger.

– När jag förstod att jag var gravid ringde jag till mamma direkt. Hon blev överlycklig. Det är klart att det var lite pinsamt att gå till jobbet och berätta att jag var gravid och att det var därför jag hade varit sjukskriven de senaste månaden, men alla blev väldigt glada.

Eftersom graviditeten var så långt framskriden blev det inte helt enkelt att räkna ut när bebisen skulle anlända. På mödravården chansade man på 22 mars, men det dröjde ytterligare två veckor innan det hände något. Karin hade fått tid för igångsättning den 5 april, men natten till söndagen den 3 april satte förlossningen igång utan hjälp och 06.40 på föddes Selma. En liten tjej på 2950 gram.

– Det gick så snabbt och nu i efterhand är jag glad att jag inte hade vetat om graviditeten så länge. Jag har alltid bävat inför en eventuell förlossning.

Eftersom förlossningen gick så snabbt tvingades Karin till en operation strax efter Selmas ankomst. Under ett par dagar fick Andreas ensam ta hand om Selma. Nu har den lilla familjen lärt känna varandra och Selma är en självklar del av Karin och Andreas liv.

– Det har gått väldigt bra och moderskänslorna har kommit successivt, det är så olika för alla och för mig har det kommit mer och mer. Jag tror att mitt jobb som förskollärare har hjälpt mig väldigt mycket, det gör att jag är van vid barn.

Ja, hur det gick till när Selma låg i magen lär hon få veta tids nog. För visst är berättelsen något utöver det vanliga, precis som Selma själv.

– Tänk, jag hade ju världens bästa graviditet. Jag märkte ju inte ens av den.”

Jättefint skrivet tycker vi här hemma! 🙂

Kram Karin

Etiketter: , , , , , , ,

7 svar to “Dagens Selma – Selma är kändis!”

  1. ♥ ♥ ♥ BAMBI ♥ ♥ ♥ Says:

    Jättefint skrivet 🙂

  2. Anna/Frostrosor Says:

    Wow! Vilken otrolig historia! Så roligt det kommer att bli när ni berättar den för Selma när hon är större! Själv tillhör jag också skaran som undrar hur man kan missa att man är gravid. För min del beror det nog på att, jag långt innan det visar sig på något test, redan vet att jag är gravid. Jag börjar kräkas innan också. Tänk så olika vi är!

  3. Emmy Says:

    Vilken trevlig artikel om er.

  4. Mårtenssons kök Says:

    Så fint de har skrivit om er historia:) Och så kul för henne att få läsa när hon blivit äldre.

  5. Emma Says:

    Fint skrivet om er! Och bilden var med fin 🙂

  6. Fröken Dill Says:

    Vilken lyckohistoria!
    Tycker fröken Dill

  7. sofie mumsfillibaba Says:

    En helt galen historia! Jag är själv i v 33 och det bökar på ganska bra. Känner mig bra gravid nu. Men det tog faktiskt lång tid innan folk på jobbet vågade fråga. Så man kan dölja länge.
    Jo, 7 veckor kvar och vi har inte förberett så mycket ännu. Bor alldeles för litet, vagn på gång, lite filtar är lånade, en tröja köpt. Föräldrarkursen börjar först om några veckor då det är sommar. Ja, vi har sju långa veckor på oss att förbereda!!:)

Lämna ett avtryck och gör mig glad :-)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: