Posts Tagged ‘Corren’

Panerad fisk och mer tankar kring ätbeteende!

29 april, 2013

Då var det ny vecka igen, helgerna bara springer iväg! I synnerhet nu när det är soligt och äntligen börjar komma en gnutta värme i luften så man kan sitta ute och njuta. Det är ju iallafall kort vecka den här veckan eftersom valborg står i antågande. Vi har planerat för grillning på valborg så jag hoppas att vi slipper regnet.

På måndagar är det invägning här hemma (jag väger mig måndag och fredag) och till mitt stora förtret hade jag stått stilla under helgen. Jag VET att det kommer att bli så ibland eftersom kroppen måste ”omstrukturera sig” som jag kallar det och man hamnar på en liten platå, för att sedan fortsätta nedåt igen. Det är bara det att man blir lite sur när den där platån kommer samma dag som invägningen.. Bläää… Nåväl, jag kör på och hoppas på fredag istället 😀

Efter förra kurstillfället kom vår lokala tidning till vårdcentralen för att göra ett reportage om den här kursen, som tydligen är den enda i sitt slag här i Östergötland. Jag blev intervjuad och två reportrar frågade vad det var som gjorde att den här kursen fungerar så bra på vikten när inget annat gjort det som jag provat tidigare. Då slog det mig att det här är den första, av alla de metoder jag tidigare testat, som INTE fokuserar på maten. Det handlar inte så mycket om VAD du äter utan mer på hur mycket och när.
Min övervikt sitter i ett beteende, och inte i vad jag äter. Därför är det beteendet jag måste förändra. Jag äter nämligen samma saker nu, som innan jag började den här kursen, men jag äter på ett annat sätt. Att bara ändra på maten i sig är som att sätta ett plåster på ett stort blödande sår. ”Det syns inte, så alltså finns det inte” ungefär.  Jag önskar t ex att alla som står inför att göra en överviktsoperation borde gå den här kursen som ett komplement, eftersom det troliga är att de har ett ätbeteende som de behöver ändra. Ätbeteendet försvinner inte genom en operation…

Det var lite funderingar och tankar från min sida. Skriv gärna och berätta hur ni tänker kring detta och fråga om ni är nyfikna på något. Jag ska svara så gott jag kan 🙂

Middagen ikväll blir något så enkelt och gott som panerad fisk med kokt potatis och hollandaise.

Fisk och potatis2
Fisken dubbelpanerar jag i mjöl, ägg och sist ströbröd. Såhär på vardagarna fuskar jag stenhårt och kör på pulversås (jag erkänner!). Dels är de kalorisnåla (eftersom jag bara blandar ut dem med vatten eller mjölk) och sen går det ju så himla snabbt att göra 🙂

Kram Karin

Annonser

Dagens Selma – Selma är kändis!

30 juli, 2011

Jag berättade ju för er att Östgöta Correspondenten vad här för ett tag sedan och gjorde ett reportage om mig och Selma och vår, något ovanliga, historia.
Idag publicerades artikeln i tidningen så givetvis köpte vi ett exemplar för att spara till Selma när hon blir större.

Såhär stod det i artikeln:

”Karin hade varit sjukskriven i flera månader för sin smärtande ljumske. Läkarbesöken avlöste varandra, men ingen förstod varför hon hade så ont. Till slut blev sambon så frustrerad att han sökte svaret på internet.

Då trillade myntet ner – Karin var gravid. Åtta veckor senare föddes Selma.

Sju veckor gammal ligger lilla Selma hopkurad i sin vagn. Hon sover gott iklädd mammas gamla sparkdräkt med texten ”gullegrisen”, grymtar till ibland, men är än så länge lyckligt ovetande om vilken uppståndelse hon orsakade för ungefär fyra månader sedan. Hennes föräldrar hade nämligen inte en aning om att hon låg i magen förrän graviditeten hade pågått i 33 veckor. Det gör Selma snäppet mer unik än alla andra bebisar.

– Ja det är ju helt sjukt egentligen. Jag har alltid varit den som har sagt att man inte kan gå runt och vara gravid utan att veta om det. Men det får jag ju äta upp nu (skratt).

Vi träffar Karin Toftling och Selma i den ombonade lägenheten på Tolefors gård i Linköping. Hit flyttade Karin och sambon Andreas, som är på jobbet när vi kommer på besök, för ett och ett halvt år sedan. De bor i en av gårdens flyglar och har härliga grönområden runt husknuten. Här finns det gott om utrymme för utomhuslek när Selma vuxit till sig lite.

– Jag och Andreas hade väl småpratat om barn, men inte försökt aktivt och vi tänkte kanske att vi skulle flytta till hus först. Dessutom gjorde jag en abort för många år sedan och när jag och en tidigare pojkvän försökte bli gravida så gick det inte. Därför hade jag känslan av att jag inte kunde bli gravid igen och det spelade också in. Men det kunde jag ju visst, säger hon och tittar ömt på den lilla varelsen som kom som en ordentlig, men väldigt välkommen överraskning den 3 april i år.

Hur de kunde missa graviditeten så länge? Ja, det kan låta som ett mysterium. Det fanns ju faktiskt en hel del som tydde på att Karin var gravid.

– Ja, det fanns hur många tecken som helst. Hade jag samlat ihop alla under tiden så hade jag nog insett, men det gjorde jag aldrig.

Förutom att ljumsken smärtade försvann mensen, hon gick upp en hel del i vikt, det bökade lite i magen och så fick hon dille på lakritspengar.

– Jag minns en gång i höstas när jag och Andreas var och handlade. När vi gick förbi godishyllan hittade jag påsar med lakritspengar och kunde absolut inte gå förbi. Jag slängde ner säkert tio påsar i vagnen och då sa Andreas på skoj ”är du gravid eller?”. Det är ju komiskt så här i efterhand.

I julas fick Karin plötsligt fruktansvärt ont i ljumsken. Hon kunde knappt ta sig upp för trappan till sovrummet och att ta sig upp ur sängen var en ren pina. Hon gick till läkaren som konstaterade att hon hade en muskelbristning. Hon ordinerades vila och blev sjukskriven från jobbet som förskollärare. Att sköta jobbet med lyft, lek och allt vad det innebär var omöjligt.

– Jag hade precis fått nya uppdrag på jobbet och blivit arbetsledare, dessutom skulle jag vidareutbilda mig. Men det gick helt enkelt inte, i stället gick jag hos sjukgymnast och till läkaren varje gång jag behövde förlängd sjukskrivning. Det var fruktansvärt frustrerande att ha så ont och ingenting hjälpte.

Berättade du för läkaren att mensen försvunnit?

– Nej det gjorde jag inte. Alltså, det var ingenting jag ens tänkte på. Man går ju inte till läkaren och klagar på ljumsken och säger ”förresten, jag får inte min mens längre”. Det hör ju liksom inte ihop. Eller, nu förstår jag ju att det gjorde det, men det är inte det första man tänker på. Det borde ju ha kommit massa andra tecken först, tyckte jag.

I februari hade det gått två månader sedan hon blev sjukskriven. Smärtan var fortfarande olidlig och till slut tog sambon sökverktyget google till hjälp. När han sökte på ”ont i ljumsken” och ögnade igenom resultaten försvann alla tvivel.

– Det kom upp fem resultat och fyra av dem efterföljdes av ”gravid”. När han läste symptomen för foglossning sa han bara ”du är ju gravid”. Då förstod jag direkt att det var så det var. Jag gjorde ett graviditetstest och det var så tydligt det bara kunde bli.

Men så finns det också omständigheter som gjorde att Karin och hennes sambo inte reflekterade över den växande magen.

– Jag har jobbat med min vikt i ganska många år och gjorde en magsäcksoperation för ungefär tio år sedan. När jag gick upp i vikt innan operationen försvann mensen och eftersom jag började gå upp i vikt nu så trodde jag att det berodde på det. Ryckningarna i magen trodde jag var någon form av muskelryckningar, det är först nu jag förstår att det faktiskt var fosterrörelser.

– Nu minns jag att Andreas låg och klappade mig på magen en kväll och sa att jag var så himla spänd, men inte ens då förstod vi (skratt).

Beskedet Karin och Andreas fick den där vinterdagen i februari var minst sagt omtumlande. Det gick en vecka innan de fick tid på mödravården och under den veckan hann det cirkulera en hel del i huvudet.

– Just då hade jag totaltpanik. Jag var livrädd! Jag hade ju inte levt som man bör göra när man är gravid. Jag hade druckit vin på fest och så finns det ju massor med saker man inte få äta. Jag var orolig att bebisen skulle vara skadad.

Väl på plats togs en hel del prover och Karin och Andreas fick se sin bebis som snart skulle vara redo att möta världen, trots att hon bara funnits i deras medvetande i en vecka.

– Det var så häftigt och jag var så otroligt tacksam över att hon var frisk och att allt såg bra ut. Det var ganska enkelt att förstå att jag var gravid, det var svårare att förstå att Selma snart skulle vara här hos oss. Helt plötsligt var jag världens lyckligaste, vi väntade barn.

Nu gällde det bara att hinna med allt som måste fixas inför bebisens ankomst. De flesta föräldrar har nio månader på sig, för Karin och Andreas del blev det knappt sju veckor.

– Vi var tvungna att lösa det, vi hade ju inget val. Jag hade en jättebra barnmorska som förstod att det var lite kris. I stället för den vanliga föräldrakursen hjälpte hon oss med en intensivkurs och gick igenom allt man måste veta. Min syster har tre barn och hon hade mycket vi kunde låna, vår hyresvärd renoverade barnrummet och vagnen köpte vi begagnad på Blocket. Vi hade tur, skulle vi köpt allt nytt hade det blivit väldigt mycket pengar på en gång.

Omgivningen tog nyheten bra, även om Karin förstås fick den inte helt oväntade frågan ”hur gick det till”, ett antal gånger.

– När jag förstod att jag var gravid ringde jag till mamma direkt. Hon blev överlycklig. Det är klart att det var lite pinsamt att gå till jobbet och berätta att jag var gravid och att det var därför jag hade varit sjukskriven de senaste månaden, men alla blev väldigt glada.

Eftersom graviditeten var så långt framskriden blev det inte helt enkelt att räkna ut när bebisen skulle anlända. På mödravården chansade man på 22 mars, men det dröjde ytterligare två veckor innan det hände något. Karin hade fått tid för igångsättning den 5 april, men natten till söndagen den 3 april satte förlossningen igång utan hjälp och 06.40 på föddes Selma. En liten tjej på 2950 gram.

– Det gick så snabbt och nu i efterhand är jag glad att jag inte hade vetat om graviditeten så länge. Jag har alltid bävat inför en eventuell förlossning.

Eftersom förlossningen gick så snabbt tvingades Karin till en operation strax efter Selmas ankomst. Under ett par dagar fick Andreas ensam ta hand om Selma. Nu har den lilla familjen lärt känna varandra och Selma är en självklar del av Karin och Andreas liv.

– Det har gått väldigt bra och moderskänslorna har kommit successivt, det är så olika för alla och för mig har det kommit mer och mer. Jag tror att mitt jobb som förskollärare har hjälpt mig väldigt mycket, det gör att jag är van vid barn.

Ja, hur det gick till när Selma låg i magen lär hon få veta tids nog. För visst är berättelsen något utöver det vanliga, precis som Selma själv.

– Tänk, jag hade ju världens bästa graviditet. Jag märkte ju inte ens av den.”

Jättefint skrivet tycker vi här hemma! 🙂

Kram Karin

Fransk kycklinggryta med timjan

25 maj, 2011

I måndags var ju en reporter från Corren här för att intervjua mig och Selma om vår historia. Det gick jättebra tycker jag, förutom att Selma naturligtvis sov sig igenom alltihopa och jag fick försöka väcka henne när bilderna skulle tas. Jag hoppas att de fick iallafall en bild där hon har ögonen öppna haha 🙂 Det är ju lite svårt att bestämma när en sju veckors bebis ska sova om man säger så.

Igår blev det en ny smarrig gryta till middag. En kycklinggryta med massor av smak från färsk timjan. Inte dumt alls tyckte jag!

Fransk kycklinggryta med timjan
(2 personer)

2 kycklingfiléer
2 röda paprikor
1 gul lök
2 dl creme fraiche
2 dl matlagningsgrädde
2 tsk dijonsenap
3 tsk provencalsk senap
2 tsk honung
1½ hönsbuljongtärning
1 knippe färsk timjan
Salt & svartpeppar

Gör såhär:
Strimla kycklingfiléerna.
Skala och kärna ur paprikorna och skär dem i strimlor.
Skala löken och skär även den i strimlor.
Fräs kyckling och lök i smör i en traktörpanna.
Tillsätt creme fraiche, grädde, senapen och smula i buljongtärningen.
Smaka av med honung, salt och peppar.
Låt puttra i ca 10 minuter.
Hacka timjan och rör ner tillsammans med paprikan.
Servera tillsammans med ris och sallad.

Jag är barnsligt förtjust i just grytor, och innehåller de kyckling så blir det ännu bättre! Andreas Var inte lika lyrisk eftersom han inte är förtjust i paprika i mat och den här grytan innehåller ju en del av den varan. Men det slank ner iallafall 🙂

Nu ska jag passa på att städa lite medan Selma sover!

Kram Karin

Kalljästa frukostbullar

22 maj, 2011

Idag kom vi upp sent. Klockan var nog närmare elva innan vi klev upp. Selma – som för övrigt blir sju veckor idag – är en riktig sjusovare, precis som mamma och pappa, så vi får ofta sova ut på morgnarna. Igår sov hon dessutom hela natten utan avbrott för mat. Hallelulja! Inte dåligt för en sjuveckors bebis! 😀

Här hemma städas det och fixas för imorgon ska nämligen jag och Selma bli intervjuade och plåtade för att vara med i ett reportage i Östgöta Correspondenten. Det är vår lokala dagstidning och för några veckor sedan snubblade en av deras reportrar in på min blogg och fastnade för min och Selmas historia. Hon mailade och frågade om hon fick göra reportaget som skulle hamna i lördagsbilagan och det lät ju spännande, så vi får se hur det blir! 🙂
Jag lovar att meddela när det kommer med i tidningen så alla ni som vill kan spana efter oss i tidningen 😀

En riktigt mumsig frukost hann vi med i morse också innan vi satte igång med städningen. Jag har hittat ett superenkelt recept på kalljästa frukostfrallor som har blivit ständigt återkommande här hemma.

Kalljästa frukostfrallor
(ca 6-8 stycken)

1/4 paket jäst
2 dl kallt vatten
1 msk olja
1 tsk salt
1 dl grovt rågmjöl
4-5 dl vetemjöl
Sesamfrön

Gör så här:
Smula jästen i en bunke.
Tillsätt lite av det kalla vattnet och lös upp jästen.
Tillsätt resten av vattnet, oljan, saltet, rågmjölet och till sist även vetemjölet.
Arbeta degen tills den släpper bunkens kanter.
Ta upp degen på mjölat bakbord.
Dela den i 6-8 bitar, beroende på hur stora du vill ha bröden.
Forma till långa släta bröd och lägg dem på en plåt med bakplåtspapper.
Täck plåten med en bakduk och ställ i kylskåp över natten.
På morgonen tar du fram plåten och låter den stå framme en stund eller tills ugnen blir 250 grader varm.
Pensla bröden med vatten och strö över sesamfrön.
Grädda i ca 10 minuter.


Innan gräddningen.

Det här härligt att starta dagen med en riktigt smaskig frukostmacka och en kopp kaffe innan man tar tag i allt som ska göras under dagen 🙂

Kram Karin